Nytt år, nya tag. Och nya odlingslådor!

Häromdagen satt jag och sorterade en massa bilder på datorn (mobilbilder som har legat huller om buller) och fick ihop en ”stugmapp”. Då insåg jag att jag har massor av projekt att skriva om, så nu tänker jag beta av dem. Äntligen!

Jag börjar med lite trädgårdsprojekt. Förra året bestämde jag mig för att fixa upphöjda odlingsbäddar. Först sökte jag lite efter pallkragar, men sen bestämde jag mig för att bygga egna, lite större.

Jag åkte till brädgården och köpte material till två stora lådor. Höjden är c:a 40 cm, och måtten är 75×150 cm (om jag minns rätt). Designen är enkel.

 

Som ni ser lyser finsnickeriet med sin frånvaro, men det spelar inte så stor roll. Lådorna har målats i falu rödfärg, och ska kläs med plast invändigt för att bevara dem bättre. Jag har grävt ut ett område vid bärbuskarna som ska bli vår köksträdgård. Utgrävningen är inte riktigt klar, för det var enorma mängder parksallat att rensa ut, och det tar låååång tid. Men nu har vi börjat förså lite tomater och annat som ska få flytta ut när det blir lite mer vår. En låda kommer att få nåt sorts skydd för mer värmeälskande växter, antingen duk eller glasruta. Mer om det och om utgrävningen i kommande inlägg!

Trädgårdskompost

Från en stor och vildvuxen trädgård får man en hel del trädgårdsavfall. Vi har länge tänkt att det vore bra med en ordentlig trädgårdskompost så man kan göra något vettigt med allt kvistklipp, rens och annat bôs som nu bara tippas i en hög bakom uthuset. Och nu är det faktiskt dags att göra slag i saken!

Vi tänkte använda en konstruktion från www.byggbeskrivningar.se, fast lite utökad. Vi kör med tre fack och en ytterligare trallbräda på höjden så kompostens yttermått blir ca 3 × 1 × 0,9 m (L × B × H).

Byggplatsen är utsedd och utsatt och en grov tilljämning av marken har gjorts så att komposten står hyfsat i våg. En liten sten som stack upp i dagen visade sig vara en oerhört stor sten som krävde några timmars arbete och stugägarnas gemensamma krafter för att bärgas till markytan. Den väger uppskattningsvis närmare 150 kg så nu ligger den där den ligger…

Så snart 70 m trallvirke har införskaffats kommer fler kompostrapporter.

Misstänkt likt en grav, men detta är platsen för den kommande trädgårdskomposten. Stenarna vid sidan har spettats upp ur marken.

Ett steg mot Japan

Jag drömmer om en japansk trädgård. I ärlighetens namn vet jag inte ens vad det innebär, men för mig är det ”japanska” i en japansk trädgård frånvaron av växter. Eller snarare: en begränsad mängd växter – stilrena, uttänkt placerade – i kombination med stenpartier och andra ytor som inte behöver klippas.

Nu har vi äntligen kommit till skott och röjt bort ogräset bakom uteduschen och fyllt på med grus runt syrenen. En gammal stubbe får också sticka upp, liksom tvåkammarbrunnen. Bilden visar hur det såg ut under arbetet. En svart marktäckduk under gruset kan förhoppningsvis i någon mån hindra parksalladen (ogräset från helvetet!) att återkomma – just där.

Svensk natursingel 6-12 tillsammans med utedusch á la asiatiskt spa ger väl ändå lite japansk känsla?

Årets första trädgårdsfix

Jag har varit i stugan i tre dagar, bara för att jag såg att vädret skulle bli fint och för att jag kunde. Helt fantastiskt! Stefan är kvar i stan för att greja med sitt och behöll katterna hos sig. Det var nästan synd, för de hade nog njutit av att vara här. Å andra sidan har matte njutit av att slippa höra dem varje morgon vid fem. Mars! Har de inte fattat att de inte är riktiga katt-män?

Lite nytta har jag gjort i alla fall, och inte bara lögat mig i det fina vädret. Vi har en syren som består av mer rotskott än syren och som har bönat om uppmärksamhet sen vi köpte huset. Så fram med både sekatör, busksax och såg! Förutom att det blev lite prydligare hittade jag de gamla rabattkanterna i form av stenar. Kul att se hur nån annan har tänkt!

Före: (till och med en gammal plastkruka från tidigare ägare fyndades i ogräsresterna)

Skräpig syren

Efter:

Prydlig rabattkant tittade fram

Och kolla in vår sjukt levnadsglada björnbärsbuske! Vi hittade den inne i rhodendendronen i somras, och då den inte får nåt ljus där har den ringlat iväg flera meter! Det är lite halvsvårt att se, men på första bilden ser man hur den kommer ut ur rhodendendronen och på den andra ser man rankan som dragit iväg genom syrenen. Rankan har gröna blad. (Är björnbär vintergrön, förresten? Det visste inte jag.)

Jag var tvungen att klippa bort de långa rankorna, för de är ju inte dåligt taggiga. Björnbäret borde vi förstås gräva upp och plantera om, men när gör man det? Så här års?

Idag åker jag hem till stan igen, men först ska jag köra några skottkärrelass grus från slänten framför huset till vår lilla grusade uteplats uppe vid huset. Vardagsmotion!

Kattproblem

Vi har ju egna katter, men de är så förnäma att de aldrig skulle drömma om att uträtta sina behov i annat än mycket dyr importerad kattsand, i en spatiös låda i uppvärmt utrymme.

Men så tycks inte områdets övriga katter tänka. Vi har drabbats av toabesök vid vår ytterdörr (grus i kombination med regnskydd tycks vara oemotståndligt) och i trädgårdslanden. I det första fallet har vi lagt ut trallar, så att de helt enkelt inte kommer åt gruset längre. Det funkar fint, i väntan på att den ytan ska stenläggas nån gång.

I det andra fallet är det värre. Jag har surfat på nätet för att hitta vettiga tips, och läst om allt från kaffesump till gevär (!). Eftersom våra egna katter också strövar här kan vi ju inte använda nåt som är dödligt (och det hade jag inte velat även om jag inte hade haft djur själv). MEN: Igår kväll hittade jag nåt mycket smart! Armeringsnät.

Kattrumpor vill ha gott om plats när de ska göra sin behov, så ett armeringsnät gör det helt enkelt för trångt. Själv tycker jag att det är eoner snyggare än blåa bärnät, och dessutom tillåter det att växterna blir ganska stora utan att det behöver tas bort.

Som av händelse stod två nätbitar upplutade mot stugväggen, och jag la genast ut dem. Nu återstår bara att vänta och se.

Sen ska jag nog göra nåt åt den gigantiska säcken med sand som står och väntar på kommande anläggningsprojekt. Jag tyckte att jag såg grannens söta svartvita kisse sitta väl länge och trycka på den häromkvällen…

Lyx!

I vår synnerligen ovårdade grusgång och grusplan växer kantareller, vilket vi nog har nämnt förut. Vi brukar få ihop till ett par smörstekta mackor i veckan på sensommaren. Men det här måste väl vara rekordtidigt?

20110622-094447.jpg

20110622-094505.jpg

PS. Jag plockade dem inte med vilje, de råkade följa med när jag krattade bort lite löv. Och då var jag förstås tvungen att smörsteka dem. Delikata, om än mycket små. 😉

De ska dö!

Å, jag var så nöjd i våras, när vi nyss hade köpt stugan, att vi hade så fina marktäckare på tomten.

Tills de började växa. Och växa. Och växa lite till.

Sen spred de sig. Och spred sig. Och spred sig lite till.

Överallt finns de…

Är det nån som vet vad det här är? De ser lite aster-lika ut, men ändå inte. Och deras rotsystem tar upp ALL plats i jorden, ungefär 15 cm ner, och sprider sig som fan.

Söt men djävulsk.

Så nu ska de alltså dö. Vi använder ogärna gifter, så en del av trädgården ska vi testa att rensa ur så gott det går, sen täcka med tidningar och barkmull och grenflis. Tanken är att vi då om nåt år har en finfint jordförbättrad plätt att odla nåt annat på.

En första snutt rensad och sen täckt med tidningar och bark.
Bara den här biten kvar… :-/

En annan del blir det lite mer hardcore-kör på: Vi ska spruta med ättiksvatten. Då låter man bladen vara kvar, duschar med ättika och låter solen göra sitt. Ska tydligen ta död på det mesta, så en bärbuske i närheten lär försvinna. Men skit samma, det är det värt.

För nu ska de dö.

Prunkande trädgård

Det är spännande att se vad som växer upp i en trädgård som någon annan har sått och planterat och som dessutom stått orörd i några år. Bakom Bakom annexet finns nu till exempel en mycket prunkande blomsteräng. Jag tycker den är jättefin, även om alla i hushållet inte är lika imponerade:

Om någon vet vilka de här två växterna är så får ni jättegärna dela med er av er klokskap:

Något som vi i alla fall kan identifiera är blåbär och röda vinbär som växer en masse på tomten:

Tillsammans med ett recept på ”knäckig paj” från den här eminenta kokboken blev det en deliciös efterrätt!

Knäckig paj med röda vinbär och blåbär

Komposten

Varmkompost är ett utmärkt sätt att ta hand om sina hushållssopor. Dessutom ekonomiskt fördelaktigt, då man kan (får) minska sophämtningsfrekvensen om man har en godkänd kompostlösning. Det fanns en 290-liters kompostbehållare av fabrikat Milko på tomten när vi tog över, plus ett gammalt soptunnechassi som troligen fungerat som lagerplats för strömaterial – torra löv etc – att blanda i komposten. Dessa pjäser var dock dåligt underhållna och delvis över-, under- och genomvuxna med hallon och syrén.

Kompostbehållare...
...och genomvuxet kärl för strömaterial.

Det första som behövde göras var att tömma komposten på gammalt material och spola rent den. Något som man fö övrigt bör göra någon gång om året även under normal drift. Därefter gällde det att ordna till en hyfsat stabil och plan grundläggning. En liten grässlänt grävdes ut och planades till. Kompostbehållaren ska stå på jord så att maskar och andra kryp kan ta sig in. Se bara till att kärlet är såpass tätt att råttor och möss inte tar sig in! För strötunnan verkade det emellertid lämpligt att lägga lite grus under. Den vill man ju hålla så torr som möjligt.

Grundläggning (det var kameran som var sned - inte grunden!).

Så här blev det till slut. Nu gäller det bara att invänta komposteringstilltåndet från kommunen och sätta igång mullproduktionen!

Kompost- och ströbehållare.

Risrensning

På framsidan av huset finns en ganska fin grusplan som håller på att växa igen. Och framför allt finns det ganska fina stenmurar som är övervuxna av mossa och blåbärsris. En bov i detta drama är eken som står utanför huset. Jag är förälskad i ekar. Det är oerhört vackra träd, men de har väldigt många löv – vilket man märker första när de faller på hösten. Hur som helst, jag tyckte att en viss rensning var påkallad för att få fram den vackra muren. När några meter var avklarade meddelade emellertid en av våra mycket trevliga grannar att det växer mängder med kantareller bland eklöven och blåbärsriset utefter muren. På grussidan. Så just nu är det ett moratorium på rensning tills kantarellbeståndet har kartlagts.

Blåbärsrisövervuxen stenmur...
...som delvis hann rensas. Hoppas inga kantareller strök med.