Puffpiff

Trots att jag har varit väldigt sugen så har jag avhållit mig från alltför många pynt-inköp till stugan, i väntan på att målningen ska bli klar. Men nu kunde jag inte bärga mig längre – jag var TVUNGEN att fixa till två kuddar med rådjursbilder på. TVUNGEN, säger jag!

Och jag slet faktiskt en del. Jag har aldrig sytt en kudde med passpoal förut, och än mindre med en gigantisk passpoal i sammetstyg. Och så klämde jag dit en dragkedja med, också lite overkill i ärlighetens namn. Tyget är från Stoff & Stil, och på baksidan sitter ett tyg av bambu – miljövänligt och bra. Och mjukt! Men möjligen väldigt lättskrynklat. Skönt att jag inte är nån perfektionist. 😉

På bilderna bor kudden fortfarande hemma i stan, men så snart båda är klara ska de få flytta ut på landet. Där trivs ju ändå rådjur bäst.

En sydd, en på gång.

Baksida

Hoppsan

Det var då värst så längesen det var som vi uppdaterade vår blogg. Inte för att det händer sådär jättemycket just nu, även om jag faktiskt har förberett vardagsrum och kök för ommålning.
En annan sak som vi funderar på att göra om är den här bloggen. Vi är inte helt överens om hur den ska se ut, men nån dag ska vi nog hitta ett utseende som vi båda gillar. Men det måste vara lättuppdaterat också, så att vi inte behöver lägga oändligt med tid på att pilla med bilder och sånt.
I väntan på det slänger jag upp en vinterbild från stugan, eller snarare från ”vår” lilla sjö. Man kan bli naturromantiker för mindre, som S sa!
Vår lilla sjö

Vikten av vatten

Kom ut till stugan för en målarhelg – bara för att upptäcka att vattnet hade frusit. Först blev jag livrädd att vi hade fått en läcka nånstans, och trotsade till och med spindelskräcken och tittade in i krypgrunden. Tack och lov inga läckor! Snälla grannen slog fast att ett relä till värmeslingan hade pajat.

Så här ser det ut:

Går det att laga, är frågan..?

Myror

En dag såg jag plötsligt en massa vitt damm på golvet i den lilla förrådsskrubben där vi har varmvattenberedaren. Det verkade som om det kom ut ur ett spikhål i väggmasoniten, och när man knackade på väggen yrde det ur mer damm.

Lyssnade man noga kunde man också höra märkliga krafsande ljud inifrån väggen. Jag rev ner masoniten och kunde konstatera att det fanns ett myrbo i polystyrenisoleringen på insidan. De små rackarna grävde gångar i frigoliten och malde bostavligen ner den till damm:

En mycket trevlig utredare från Anticimex kom förbi och kunde snabbt konstatera att det var hästmyror. Sannolikt hade de inte varit på plats särskilt länge, för de ödelägger frigolitväggar ganska så snabbt. Min gissning är att de fått vittring nu i våras, efter vattenskadan som uppstod i vintras då en vattenledning frös sönder i skrubben.

De skyldiga.

Anticimexkillen tyckte inte att det fanns någon anledning att göra något ytterligare. När man har rivt bort dem så är de borta. Det finns dock en hel del ytterligare polystyrenisolering i krypgrunden. Nästa steg blir att undersöka om myrorna har hittat dit också.