Nytt år, nya tag. Och nya odlingslådor!

Häromdagen satt jag och sorterade en massa bilder på datorn (mobilbilder som har legat huller om buller) och fick ihop en ”stugmapp”. Då insåg jag att jag har massor av projekt att skriva om, så nu tänker jag beta av dem. Äntligen!

Jag börjar med lite trädgårdsprojekt. Förra året bestämde jag mig för att fixa upphöjda odlingsbäddar. Först sökte jag lite efter pallkragar, men sen bestämde jag mig för att bygga egna, lite större.

Jag åkte till brädgården och köpte material till två stora lådor. Höjden är c:a 40 cm, och måtten är 75×150 cm (om jag minns rätt). Designen är enkel.

 

Som ni ser lyser finsnickeriet med sin frånvaro, men det spelar inte så stor roll. Lådorna har målats i falu rödfärg, och ska kläs med plast invändigt för att bevara dem bättre. Jag har grävt ut ett område vid bärbuskarna som ska bli vår köksträdgård. Utgrävningen är inte riktigt klar, för det var enorma mängder parksallat att rensa ut, och det tar låååång tid. Men nu har vi börjat förså lite tomater och annat som ska få flytta ut när det blir lite mer vår. En låda kommer att få nåt sorts skydd för mer värmeälskande växter, antingen duk eller glasruta. Mer om det och om utgrävningen i kommande inlägg!

Årets första trädgårdsfix

Jag har varit i stugan i tre dagar, bara för att jag såg att vädret skulle bli fint och för att jag kunde. Helt fantastiskt! Stefan är kvar i stan för att greja med sitt och behöll katterna hos sig. Det var nästan synd, för de hade nog njutit av att vara här. Å andra sidan har matte njutit av att slippa höra dem varje morgon vid fem. Mars! Har de inte fattat att de inte är riktiga katt-män?

Lite nytta har jag gjort i alla fall, och inte bara lögat mig i det fina vädret. Vi har en syren som består av mer rotskott än syren och som har bönat om uppmärksamhet sen vi köpte huset. Så fram med både sekatör, busksax och såg! Förutom att det blev lite prydligare hittade jag de gamla rabattkanterna i form av stenar. Kul att se hur nån annan har tänkt!

Före: (till och med en gammal plastkruka från tidigare ägare fyndades i ogräsresterna)

Skräpig syren

Efter:

Prydlig rabattkant tittade fram

Och kolla in vår sjukt levnadsglada björnbärsbuske! Vi hittade den inne i rhodendendronen i somras, och då den inte får nåt ljus där har den ringlat iväg flera meter! Det är lite halvsvårt att se, men på första bilden ser man hur den kommer ut ur rhodendendronen och på den andra ser man rankan som dragit iväg genom syrenen. Rankan har gröna blad. (Är björnbär vintergrön, förresten? Det visste inte jag.)

Jag var tvungen att klippa bort de långa rankorna, för de är ju inte dåligt taggiga. Björnbäret borde vi förstås gräva upp och plantera om, men när gör man det? Så här års?

Idag åker jag hem till stan igen, men först ska jag köra några skottkärrelass grus från slänten framför huset till vår lilla grusade uteplats uppe vid huset. Vardagsmotion!

Puffpiff

Trots att jag har varit väldigt sugen så har jag avhållit mig från alltför många pynt-inköp till stugan, i väntan på att målningen ska bli klar. Men nu kunde jag inte bärga mig längre – jag var TVUNGEN att fixa till två kuddar med rådjursbilder på. TVUNGEN, säger jag!

Och jag slet faktiskt en del. Jag har aldrig sytt en kudde med passpoal förut, och än mindre med en gigantisk passpoal i sammetstyg. Och så klämde jag dit en dragkedja med, också lite overkill i ärlighetens namn. Tyget är från Stoff & Stil, och på baksidan sitter ett tyg av bambu – miljövänligt och bra. Och mjukt! Men möjligen väldigt lättskrynklat. Skönt att jag inte är nån perfektionist. 😉

På bilderna bor kudden fortfarande hemma i stan, men så snart båda är klara ska de få flytta ut på landet. Där trivs ju ändå rådjur bäst.

En sydd, en på gång.

Baksida

Hoppsan

Det var då värst så längesen det var som vi uppdaterade vår blogg. Inte för att det händer sådär jättemycket just nu, även om jag faktiskt har förberett vardagsrum och kök för ommålning.
En annan sak som vi funderar på att göra om är den här bloggen. Vi är inte helt överens om hur den ska se ut, men nån dag ska vi nog hitta ett utseende som vi båda gillar. Men det måste vara lättuppdaterat också, så att vi inte behöver lägga oändligt med tid på att pilla med bilder och sånt.
I väntan på det slänger jag upp en vinterbild från stugan, eller snarare från ”vår” lilla sjö. Man kan bli naturromantiker för mindre, som S sa!
Vår lilla sjö

Kattproblem

Vi har ju egna katter, men de är så förnäma att de aldrig skulle drömma om att uträtta sina behov i annat än mycket dyr importerad kattsand, i en spatiös låda i uppvärmt utrymme.

Men så tycks inte områdets övriga katter tänka. Vi har drabbats av toabesök vid vår ytterdörr (grus i kombination med regnskydd tycks vara oemotståndligt) och i trädgårdslanden. I det första fallet har vi lagt ut trallar, så att de helt enkelt inte kommer åt gruset längre. Det funkar fint, i väntan på att den ytan ska stenläggas nån gång.

I det andra fallet är det värre. Jag har surfat på nätet för att hitta vettiga tips, och läst om allt från kaffesump till gevär (!). Eftersom våra egna katter också strövar här kan vi ju inte använda nåt som är dödligt (och det hade jag inte velat även om jag inte hade haft djur själv). MEN: Igår kväll hittade jag nåt mycket smart! Armeringsnät.

Kattrumpor vill ha gott om plats när de ska göra sin behov, så ett armeringsnät gör det helt enkelt för trångt. Själv tycker jag att det är eoner snyggare än blåa bärnät, och dessutom tillåter det att växterna blir ganska stora utan att det behöver tas bort.

Som av händelse stod två nätbitar upplutade mot stugväggen, och jag la genast ut dem. Nu återstår bara att vänta och se.

Sen ska jag nog göra nåt åt den gigantiska säcken med sand som står och väntar på kommande anläggningsprojekt. Jag tyckte att jag såg grannens söta svartvita kisse sitta väl länge och trycka på den häromkvällen…

Lyx!

I vår synnerligen ovårdade grusgång och grusplan växer kantareller, vilket vi nog har nämnt förut. Vi brukar få ihop till ett par smörstekta mackor i veckan på sensommaren. Men det här måste väl vara rekordtidigt?

20110622-094447.jpg

20110622-094505.jpg

PS. Jag plockade dem inte med vilje, de råkade följa med när jag krattade bort lite löv. Och då var jag förstås tvungen att smörsteka dem. Delikata, om än mycket små. 😉

Murstocksspya

Tro det eller ej, men vår murstock består av gult tegel med GRÖNT murbruk. Det är som att titta på en jättestor uppkastning.

Så förändring krävs. Min grandiosa plan är att putsa den helt och hållet, men då projekten står som spön i backen skulle jag gärna göra en liten snabbuppfräschning nu och spara putsen till senare, då även den fula anslutningen och klinkergolvet ska åtgärdas.

Men hur, hur? Bara måla alltihop vitt? Kan man måla det vitt nu och ändå putsa senare? Jag vet att man kan använda vanlig takfärg, men att silikatfärg är att föredra då murstocken inte används jämt. Men silikatfärg är dyrt. För dyrt för en quick-fix, tycker jag.

Kom gärna med tips!

(Förresten, visst ser kaminen ut som en av statyerna på Påskön?)

20110602-110919.jpg

20110602-110946.jpg

20110602-110957.jpg

20110602-111011.jpg

20110602-111021.jpg

De ska dö!

Å, jag var så nöjd i våras, när vi nyss hade köpt stugan, att vi hade så fina marktäckare på tomten.

Tills de började växa. Och växa. Och växa lite till.

Sen spred de sig. Och spred sig. Och spred sig lite till.

Överallt finns de…

Är det nån som vet vad det här är? De ser lite aster-lika ut, men ändå inte. Och deras rotsystem tar upp ALL plats i jorden, ungefär 15 cm ner, och sprider sig som fan.

Söt men djävulsk.

Så nu ska de alltså dö. Vi använder ogärna gifter, så en del av trädgården ska vi testa att rensa ur så gott det går, sen täcka med tidningar och barkmull och grenflis. Tanken är att vi då om nåt år har en finfint jordförbättrad plätt att odla nåt annat på.

En första snutt rensad och sen täckt med tidningar och bark.
Bara den här biten kvar… :-/

En annan del blir det lite mer hardcore-kör på: Vi ska spruta med ättiksvatten. Då låter man bladen vara kvar, duschar med ättika och låter solen göra sitt. Ska tydligen ta död på det mesta, så en bärbuske i närheten lär försvinna. Men skit samma, det är det värt.

För nu ska de dö.